life, and all it´s friends...

Tänkte inte säga så mycket ikväll... ska faktiskt bjuda på min första dikt någonsin! Den är skriven med temat droger som bakgrund och det speglas på mitt alldeles egna sätt ;)
Du får väl hata eller älska!


Det var aldrig meningen

sluta skrika
sluta, du bryr dig ändå inte
fattar du inte?
jag vill aldrig se dig mer

jag fattar inte varför du ska göra en så stor grej av det
det är inte farligt
jag känner så många som gör det

du drar mig närmre
jag känner din puls
ditt hjärta slår så nära mitt
dina varma händer
dina omslutande armar
låt mig komma härifrån
släpp mig
ditt grepp hårdnar
låt mig gå
ännu närmre
jag ger upp

du säger att du älskar mig
men orden är så tomma
så fulla av svek
jag hatar dig
det är ditt fel att jag hamnat här
men jag vägar inte lämna dig
att stå ensam är värre
värre än att vara med dig.

when everything is...

Jars Of Clay – Waiting For The World To Fall (Narnia Album Version)

when everything is...

Efter en hel del sjukdom och allmän lathet så är jag tillbaka på bloggen igen! Med underbara Jars Of Clay i lurarna sitter jag och minns härliga stunder i Uppsala, ledsen för att den tiden aldrig kommer igen, lycklig för att jag har så fantastiska vänner här i Norrland nu. Men mest av allt så längtar jag nog bara till i sommar då jag ska bo där en vecka, det kommer att bli så sjukligt underbart och en vecka känns alldeles för kort.
Tänk bara, MT´s bil på okända vägar med onyttig mat utan några som helst skuldkänslor. Utan en tanke på resten av världen, enkelhet i sin allra tydligaste form.
Och nu tillbaka till verkligheten.

Jag tittar på någon obetydlig serie, läser en bok och äter nässelsoppa. Livet i en liten plåtburk. Glädje. Kursprov i spanska imorgon... I will say no more.

Honestly, the silence can speak for itself.

where I wanna be...

Sitter eller närmare bestämt ligger ner i Alexandras säng i Innertavle. Mysigt, varmt och skönt. Precis som en lördag ska vara!
Igår var det valborg...finns ganska mycket att säga och du får fortsätta att leva i okunnighet.. Spenderade kvällen med Alex och hennes kompisar på Ålidhem och vi cyklade (eller inte jag då som fick åka) runt en hel del, spel ade fotboll och basket. Vilket jag var mer eller mindre bra på.. hursom helst var det en toppenkväll som jag gärna gör om! :)
Nu ska Alex och jag se på Valentines day :)

Alex hälsar

I give up, I´ll let you in...

So here it goes...mitt tappra försök till att bemästra tuschpennans konst. Jag har här i dagarna blivit så väldigt inspirerad av Amanda, källan till mycket gott. Så idag på våra bildtimmar började jag experimentera med tusch. Mycket spännande om jag får säga det själv!
Nog pratat om det...ni får ju se bilderna snart ;)

Idag regnade det, var iskallt och....jag åt glass och besitter härmed rätten att kritisera hon på McDonalds för att jag bara fick sågspåns-daim istället för daim i min McFlurry...ja ä int bitter :)

back to the age of innocence...

En dag, som vilken annan som helst. Vad finns det egentligen att säga? Mina tre promenader i veckan som jag lovat mig själv har minskats till en och bara tanken på någon annan träning gör mig svettig. Det är dock inte latheten som återigen kickat in, faktum är att sen sista dagen på vårt projekt (Karantän) har jag drabbats av en förkylning som inte verkar ge sig. Nu mår jag dock bättre så ikväll när jag kommer hem blir det en riktigt lång promenad.

Hela den här grejen börjar kännas ganska töntig nu. Jag menar, de så väldigt tydliga målen jag hade har bleknat inför denna inte särskilt tuffa utmaning, motivationen i vårens skimrande sol verkar ha skuggats av Islands aska...dessutom är det drygt att inte ens klara av någonting så här simpelt! Jag har en förmåga att avsluta saker som jag påbörjat ganska snabbt och jag vill verkligen klara det här. Nä, nu får jag ju ta mig samman. Börjar ju kännas helt galet dumt nu.

Men kanske är det detta som håller en nere på jorden också? Om jag lyckades med allt jag tog för mig så skulle även lyckan att vinna försvinna. Äh, det där vet du redan. Knäck en ny nöt. Uppfinn ett nytt hjul....

Något som lyckats förvåna mig i helgen är att jag faktiskt gillar trav. Eller, att sitta och se på det på TV utan någon som förklarar bredvid är väl inte superkul. Men att befinna sig mitt i händelsernas centrum, träffa laddade skötare och halv-nervösa kuskar, ja det är värt att spendera en hel lördag på! Jag var nämligen på Umåker i lördags med MT hela dagen!

Har inte så värst mycket mer att säga nu...

Every word you say...I think I should write down.

Melissa Horn