populärmusik...

"I've never been just longing for your lovin
so that maybe you'd be thinking of me."
-Hanson

Efter en sträng tillsägelse från en vän så sitter jag här. Förstår inte riktigt hur det kan gå till. Älskar ju att skriva och tänker nästintill i blogginlägg och ändå så sätter jag mig aldrig ner.
Men med riktigt mys musik i bakgrunden så borde jag väl kunna bättra på mig?
Jag kan ju passa på att berätta att jag just nu betar mig igenom boken Populärmusik från Vittula och kan inte riktigt säga att det är det bästa jag någonsin läst. Men LÅNGT ifrån det sämsta! Efter att ha åsidosatt en hel del förutbestämda meningar om boken och fått se en intervju med författaren Mikael Niemi öppnade jag den idag. Den förvåning som senare följde och vann min totala uppmärksamhet var helt överväldigande när jag upptäckte att jag faktiskt tyckte att boken var ganska underhållande men framför allt vackert skriven. Jag fastnade speciellt för detta stycke i början av boken:

"Det började bli vårvinter, och den första vinterkölden mildrades. Dagarna var fortfarande korta, men på lunchrasten kunde man skymta solskivan som en blodapelsin över de frostiga hustaken. Vi drack ljuset med giriga strupar, och den brandgula juicen fyllde oss med livslust."

Detta stycke fångade mig som en fjäril i en burk på sommaren.

Just so you know.